Det är inte konstigt att allmänheten är misstänksamma mot oss politiker.
I dag läser jag Smålandspostens Älmhultssida och konstaterar att vissa politiker varken skäms eller har någon moral. Eller också har de kort närminne och växlar åsikt likt en vindflöjel. Det är valtider nu, så jag är inte förvånad.
Monica säger: ”Att antalet invånare minskat utanför tätorten måste ju speciellt centern se som ett stort misslyckande eftersom det är en av deras käpphästar.”
Visst tycker vi det är ett misslyckande, men enbart för att övriga politiska partier har motarbetat oss av partipolitiska skäl, valtaktiska skäl och inte förstår att nästan hälften av medborgarna bor på landsbygden eller i de små tätorterna. Det sista kan jag förlåta dem, och ta som självkritik. Det är nog svårare än jag trodde för icke landsbygdsboende att förstå vilken usel service vi möts av. Det är emellertid lite svårare att ta det här med parti- och valtaktik. Hur kan en människa med ärliga avsikter göra uttalanden och påståenden inför valet som de som Monica satte på pränt i tidningen i dag.
Samma sak gäller hennes uttalande ang. ”färre elever har godkänt i kärnämnena, vilket inte förvånar eftersom lärartätheten har minskats kraftigt…”.
Jag funderar verkligen mycket på detta spel, nästan som en ritual, som hela tiden gör att vi politiker blir betraktade som lögnhalsar som inte går att lita på.
Sanningen är ju den att de initiativ som vi i Centerpartiet har tagit för att förbättra landsbygdsservicen har motarbetats. Inte bara av Socialdemokraterna, utan också av övriga allianspartier.
T.ex.
- Säkra skolvägar/ skolskjutsar.
- Låta de små barnen få gå i små skolor.
- Motarbetande av friskoleetableringen i Virestad.
Samma sak gäller uttalandet om lärartätheten. Skapar ännu större politikerförakt. Ännu större därför att det berör alla, såväl i centralorten Älmhult som på landsbygden.
Sedan jag kom in i utbildningsnämnden har bl.a. två viktiga frågor behandlats.
Minskad lärartätheten och större flexibilitet för ”15-timmarsbarnen”.
Två viktiga frågor där man väldigt väl måste fundera över konsekvenserna för de som blir berörda, tycker jag.
Finanskrisen tvingade oss att vidta drastiska åtgärder.
Centerpartiet tyckte trots det inte att vi kunde dra ner på antalet lärare bland F-5. Vi tyckte inte heller att det var försvarbart att kommunen begränsade 15-timmarsbarnens val till enbart 8.30 – 11.30 varje dag. Den snävare ekonomiska ramen inom kommunen kunde fördelas annorlunda och utan att drabba barnen. I båda fallen valde vi barnen framför partitaktik. I båda fallen blev vi nerröstade av alla partier i nämnden. Även Socialdemokraterna.
Det känns därför magstarkt att höra Monica 1,5 veckor innan valet berätta att de vill återställa lärartätheten. Vadå? Det kunde ni gjort redan i april 2009 om ni hade röstat med oss.
Det blir inte roligare att höra valfläsket om 15-timmarsbarnen som nu skall få möjlighet till 30 timmar enligt deras valfläsk. Varför krångla till det? 15-timmarsbarnen hade haft det bättre redan i dag om ni hade röstat med oss när vi röstade om bättre tider för dessa familjer redan i juni.
Till syvende och sist handlar allt detta bara om att skapa politikerförakt. Det finns inget intresse att diskutera vad som blir bra eller dåligt för brukarna. Det handlar bara om att positionera sig för större makt.
Vad tycker förresten förstanamnet på Socialdemokraternas lista, Ingemar Almkvist? Han hörs inte så det är svårt at veta. Men du representerar väl partiet Monica? Eller?
Till Monica,
Jag antar att du kommer att läsa detta så varsågod. Ert konsekventa bifall till moderaterna i alla destruktiva beslut som tagits de senaste åren gör att S totalt saknar trovärdighet. Det ni nu i valtider vill återställa i Älmhult bygger allt på att det blir en röd-grön regering som skjuter till mer pengar till kommunerna. Vad blir det med en blå regering i Stockholm och ett rött Älmhult?
f.y.i. Virestads friskola drivs som en ekonomisk förening helt utan vinstintresse men med mycket stor ekonomisk medvetenhet.
Denna driftsform kan liknas vid ett kooperativ helt i hederlig socialdemokratisk anda. Genom ett stort föräldraengagemang och visst ideellt arbete kan vi frigöra medel som kommer barnen till del. Är det verkligen så farligt och hotfullt?