Alla kommentarer är välkomna, förutsatt att du inte är anonym för mig.
Jag är en 59-åring som trivs med att leva nära naturen, men också uppleva storstadens charm och puls.
Bor i ett rött hus med vita knutar tillsammans med Birgitta. Min fru, som jag träffade för 33 år sedan. Tillsammans har vi fyra barn. Tre är helt utflugna medan den fjärde är på väg ut ur hemmet.
Villkoren i skolan och möjligheterna att bo på landsbygden har engagerat mig allt sedan vi flyttade från Älmhult till Bråthult 1979. Nu när vi bor själva, utan barn, känner jag att det finns tid över för ett större politiskt engagemang med förhoppning om att kunna påverka utvecklingen i vår kommun. Jag har förhoppningar om att Älmhult skall utvecklas till en ännu bättre kommun, dit man gärna vill flytta, trivas, njuta av vår fina natur och veta att den kommunala servicen är i toppklass med framförallt suverän barnomsorg och skolor som ger alla barn i kommunen möjlighet att utvecklas optimalt utifrån sina egna förutsättningar. Det är bra redan nu, men kan bli mycket bättre.
Att själv få välja var man vill bo tycker jag är en självklarhet. I Älmhult begränsas denna möjlighet av svårigheter att bygga på landsbygden, urusel bredbandsinfrastruktur på landsbygden, och sist men inte minst orimliga skolskjutsar. Många barn får tillbringa mer än en timme för att ta sig från hemmet till skolan. Enkel resa! Det vill jag ändra på.
Utifrån mina drivkrafter var det självklart att engagera mig i Centerpartiet, som är det enda parti i kommunen som värnar om de områden jag har nämnt ovan. Om du som jag vill ha kvar en levande landsbygd finns det bara Centerpartiet att rösta på i kommunvalet i september.
Fin intro till din blogg.