Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det goda samhället

Det goda samhället skapar service utifrån vad samhällsmedborgarna behöver. Inte efter vad kommunen redan har ordnat. Det goda samhället är duktigt på att förstå hur samhället kommer att förändras framöver, och är redo för de förändringar som krävs. I god tid! Vi har långt kvar innan vi är där. Låt oss starta nu. Låt oss slänga alla dessa, som tar dagens fakta som modell för morgondagen, på soptippen. Låt oss i stället använda den klokskap som förstår att analysera fakta för att vi skall vara rätt förberedda för förändringar för framtiden, i tid.

Vi visste redan för fem år sedan att barnantalet skulle öka nu. Varför är det nu en överraskning för så många? Vi visste också att vi hade unikt många inpendlare till lilla Älmhult.

Du anar inte hur ofta jag blir svartmålad som oansvarig därför att jag drar ut trenden från det som har hänt till det som kan hända i framtiden, om vi bara inrättar oss efter vad vi vill. Jag får spott och spe för att jag inte översätter dagens siffror till framtiden, utan försöker se vartåt trenderna kan leda.

Dom som är sämst på att analysera historien och göra framtidsscenarier det är Socialdemokraterna. Vet inte om det är partibundet eller personorienterat. Personligen tror jag att det är partiindoktrinerat. Jag känner många socialdemokrater som skulle göra storverk om dom fick agera efter egen personlig övertygelse.

Låt oss i detta val 2010 ta tillfället i akt och rösta fram de medborgare, oavsett parti, som har förmågan och viljan att skapa ett Älmhult där det är gött å leva. För alla. Liten som stor, fattig eller rik, oavsett var du bor. Bojkotta dom som försöker manipulera för egna intressens skull( makt eller partifärg). Vi har inte råd med deras politik i lilla Älmhult.

Det är inte konstigt att allmänheten är misstänksamma mot oss politiker.

I dag läser jag Smålandspostens Älmhultssida och konstaterar att vissa politiker varken skäms eller har någon moral. Eller också har de kort närminne och växlar åsikt likt en vindflöjel. Det är valtider nu, så jag är inte förvånad.

Monica säger: ”Att antalet invånare minskat utanför tätorten måste ju speciellt centern se som ett stort misslyckande eftersom det är en av deras käpphästar.”

Visst tycker vi det är ett misslyckande, men enbart för att övriga politiska partier har motarbetat oss av partipolitiska skäl, valtaktiska skäl och inte förstår att nästan hälften av medborgarna bor på landsbygden eller i de små tätorterna. Det sista kan jag förlåta dem, och ta som självkritik. Det är nog svårare än jag trodde för icke landsbygdsboende att förstå vilken usel service vi möts av. Det är emellertid lite svårare att ta det här med parti- och valtaktik. Hur kan en människa med ärliga avsikter göra uttalanden och påståenden inför valet som de som Monica satte på pränt i tidningen i dag.

Samma sak gäller hennes uttalande ang. ”färre elever har godkänt i kärnämnena, vilket inte förvånar eftersom lärartätheten har minskats kraftigt…”.

Jag funderar verkligen mycket på detta spel, nästan som en ritual, som hela tiden gör att vi politiker blir betraktade som lögnhalsar som inte går att lita på.

Sanningen är ju den att de initiativ som vi i Centerpartiet har tagit för att förbättra landsbygdsservicen har motarbetats. Inte bara av Socialdemokraterna, utan också av övriga allianspartier.

        T.ex.                 

  •   Säkra skolvägar/ skolskjutsar.
  •  Låta de små barnen få gå i små skolor.
  •  Motarbetande av friskoleetableringen i Virestad.

Samma sak gäller uttalandet om lärartätheten. Skapar ännu större politikerförakt. Ännu större därför att det berör alla, såväl i centralorten Älmhult som på landsbygden.

Sedan jag kom in i utbildningsnämnden har bl.a. två viktiga frågor behandlats.

Minskad lärartätheten och större flexibilitet för ”15-timmarsbarnen”.

Två viktiga frågor där man väldigt väl måste fundera över konsekvenserna för de som blir berörda, tycker jag.

Finanskrisen tvingade oss att vidta drastiska åtgärder.

Centerpartiet tyckte trots det inte att vi kunde dra ner på antalet lärare bland F-5. Vi tyckte inte heller att det var försvarbart att kommunen begränsade 15-timmarsbarnens val till enbart 8.30 – 11.30 varje dag. Den snävare ekonomiska ramen inom kommunen kunde fördelas annorlunda och utan att drabba barnen. I båda fallen valde vi barnen framför partitaktik. I båda fallen blev vi nerröstade av alla partier i nämnden. Även Socialdemokraterna.

Det känns därför magstarkt att höra Monica 1,5 veckor innan valet berätta att de vill återställa lärartätheten. Vadå? Det kunde ni gjort redan i april 2009 om ni hade röstat med oss.

Det blir inte roligare att höra valfläsket om 15-timmarsbarnen som nu skall få möjlighet till 30 timmar enligt deras valfläsk. Varför krångla till det? 15-timmarsbarnen hade haft det bättre redan i dag om ni hade röstat med oss när vi röstade om bättre tider för dessa familjer redan i juni.

Till syvende och sist handlar allt detta bara om att skapa politikerförakt. Det finns inget intresse att diskutera vad som blir bra eller dåligt för brukarna. Det handlar bara om att positionera sig för större makt.

Vad tycker förresten förstanamnet på Socialdemokraternas lista, Ingemar Almkvist? Han hörs inte så det är svårt at veta. Men du representerar väl partiet Monica? Eller?

SMP

En röstningsguide.

En röstningsguide.

En Moderat som tycker att fattig och rik skall erbjudas samma möjlighet….

En Folkpartist som tycker man skall ha samma service oberoende var man bor….

En Kristdemokrat som tycker individen fritt skall få välja sin giftermålspartner….

En Miljöpartist som förstår böndernas värde i ett uthålligt samhälle….

En Socialdemokrat som tycker att alla skall få utveckla hela sin potential….

En vänsterpartist som inte vill att staten bestämmer över sig….

 

…..röstar på Centerpartiet!

SMP SMP SMP 

Hej igen Mayken.

Jag vill återkomma till dina kommentarer på mitt tidigare blogginlägg ”Oj vad jag är trött på politiker”.

Dina kommentarer är så intressanta att hela frågeställningen är värd ett eget inlägg.

Inledningsvis vill jag bara berätta för läsarna här att du och jag har kämpat med och mot varandra i skolfrågor sedan början av 90-talet. Jag tror mig därför veta att du har ett stort varmt hjärta för lösningar som gör barnens tillvaro så bra som möjligt. Jag tror vi är likasinnade där. Samma sak när det gäller att försvara demokratin. Där kan vi säkerligen stå sida vid sida och bekämpa odemokratiska företeelser.

Det finns definitivt skillnader mellan oss också. Vi grundar vårt agerande på delvis olika ideologiska uppfattningar. Fast jag upplever att vi båda har respekt för att det får vara så i ett demokratiskt samhälle. Ännu större skillnad ser jag i det du berör i dina kommentarer. Nämligen, vilket är viktigast? Min egen övertygelse eller partiets programförklaring och önskan om taktiskt agerande. Skall utveckla det lite.

I ett tidigare blogginlägg skrev jag som rubrik ”Jag tillhör inget parti”. I den fortsatta debatten har jag förstått att några tolkat det som att jag är en politisk vilde. Så är det naturligtvis inte. Jag är medlem i Centerpartiet och känner inte till några rådande Centerpartistiska uppfattningar som jag inte fullt ut kan ställa mig bakom. Därför har jag valt att ingå i just Centerpartiet. MEN om ett sådant direktiv skulle komma, där min övertygelse går stick i stäv mot partiets kommer jag naturligtvis att representera min egen övertygelse i första hand. Nu tänker jag på verkliga hjärtefrågor som jag brinner för. Det finns massor av andra frågor som måste få lösningar där det är viktigt att kompromissa just för att ett dödläge är sämre än en hyfsad kompromiss. Här tror jag vi skiljer oss åt. Vi två, men också många andra politiker och jag. Kanske för att jag valde partitillhörighet så sent i livet. Exempelvis vägrar jag avstå från min rätt att rösta för lösningar, t.ex. ”15-timmarsbarnen”, bara för att det utåt skall se ut som vi har en gemensam syn inom alliansen. Skulle jag göra det så har jag satt partitaktik före barnens bästa. Det kommer jag aldrig att gå med på. Tyvärr har jag nu förstått, genom ert socialdemokratiska utspel inför valet, att du sätter partitaktiken före barnen. Jag vet att barnen kommer jättehögt i dina prioriteringar, men högre ändå prioriteras partiet. Annars hade ni röstat med Anders och mig, och barnen hade redan haft den service som ni nu vill genomdriva om ni får majoritet. Kan inte låta bli att undra om vi skall bli motarbetade i denna fråga om ni inte får majoritet?

Du tog upp andra intressanta teman i din kommentar. Har man rätt att göra fel, och får man erkänna det eller skall det sopas under mattan? Här vill jag citera den kloka gubben Ingvar Kamprad. Han har ett par teser som väldigt starkt har bidragit till IKEA’s framgångar: ”Det är bara den som sover som inte gör fel” och ”det är den handlingskraftiges privilegium att få göra fel, bara man tar lärdom av det”. Jag tror att om också vi politiker tänkte i dom banorna så skulle en helt ny anda och slagkraftighet genomsyra hela den kommunala verksamheten. Vi skulle mötas av respekt och politikerföraktet skulle drastiskt avta i stället för att ha det som nu då vi nästan dagligen läser om hur politikerföraktet frodas. Jag instämmer alltså i att ärlighet varar längst. Tror man på det är det också lättare att erkänna misstagen, att rösta efter övertygelse och inte partipiska.

Jag var inte med i utbildningsnämnden när beslutet om nedläggningen av Virestads kommunala skola togs. Däremot var jag aktiv för att försöka förhindra det. Jag deltog under ”allmänhetens frågestund” på nämndsmötet som föregick det möte som ni fick rådrum till. Jag ställde en rak fråga till nämnden. ”Skall skolan läggas ner trots att det finns ett kommunfullmäktigebeslut om att skolor med minst 30 elever skall vara kvar?” Jag fick ett rakt svar tillbaka. Ordföranden svarade medan resten av nämnden tyst instämde: ”Inga skolor skall läggas ner!” Ja, du vet ju vad som hände. Skolan las ned, fast det kallades ”lägga i malpåse”. Detta är ännu ett exempel på hur man skapar politikerförakt. Manipulera med orden för att försöka vilseleda medborgarna. Vem går på sådant. Vid detta tillfälle gjorde Centerpartiet fel. Man köpte de siffror och fakta som las fram inledningsvis, men man rättade till och motsatte sig beslutet när det sedan togs av er 4 socialdemokrater och övriga allianspartier.

Samtalen runt Ryfors har jag varit delaktig i. Och, precis som du, medverkat till beslutet att högstadiet(åk 7-9) skall flyttas in till Älmhult. MEN mina och Centerns krav var att den omställningen skulle ske successivt och under flera år. Jag är den förste att instämma i det olämpliga med en ”big bang”. Dåligt förberett och, visade det sig, barnen fick inte plats.

Slutligen några ord om ekonomin. Även här måste barnen komma i första rummet. Jag tror du håller med mig där. Jag har ju under mina två år sett hur pengar försvinner därför att vi i nämnden inte är effektiva nog. Vi delar ut utredningsuppdrag utan att vara tydliga i vad som förväntas. Vi skjuter på viktiga beslut till sista minuten. Vi saknar långsiktighet i vårt arbete. Vi blandar ihop nämndens ansvar med förvaltningens ansvar. Vi skapar tillfälliga akutlösningar därför att vi inte har analyserat utvecklingen korrekt. Handlingar presenteras vid sittande bord. Beslutsförslag förändras mellan arbetsutskott och nämndsmöten. Det är bekvämt att bifalla förvaltningens förslag. Etc.

Allt detta kostar pengar. Pengar som rätteligen skall gå till barnen. Det är i det nämndsarbetet som pengarna försvinner, och det är där vi skall spara genom att göra rätt från början. Till det skall läggas osäkerheten i gymnasiebudgeten, där vi först långt efter att ramarna är klara vet hur intäkterna ser ut. Det slår på många miljoner. Där behöver vi också skapa lösningar för bättre precision i budgetarbetet. I det perspektivet känns det svårt att bli nedröstad för några hundra tusen kronor som rätteligen tillhör barnen. Vi har en stor besparingspotential om vi angriper de verkliga problemen. Alltså: Ordnat nämndsarbete, och som grädde på moset fler inflyttare så kan vi lämna tillbaka pengarna vi stjäl från barnen. Att höja skatten är ingen lösning. Då stjäl vi bara mer, eftersom det inte finns något incitament att förbättra.

SMP

Så får man då läsa i SMP(klicka) idag att Socialdemokraterna vill utöka möjligheterna för småbarnsfamiljer att själv få välja tider på förskolan som passar dem. Denna typ av utspel äventyrar demokratin och gör att allmänheten helt tappar förtroendet för politiker.

När utbildningsnämnden 16e juni i år!, alltså för 2,5 månader sedan behandlade vårt centerförslag att ge familjerna höjd flexibilitet blev Anders Mårtensson och jag nedröstade av samtliga övriga partier i nämnden. Socialdemokraternas fyra representanter var alla emot. Vårt enda, men som vi tyckte väldigt starka, argument var att det är inte politikerna eller förvaltningen som kan avgöra vad som blir bäst för barnen och deras familjer. Det är bara de själva. Vi visste alla att det fanns massor av familjer som hade behov av andra tider än de fortfarande rådande 3h x 5 dagar. Motargumenten ven genom luften. Jag skall inte trötta er med alla dem, men sammanfattningsvis kan man väl säga att de gick ut på att barnfamiljerna inte begrep vad som var bäst för dem, eller de var för lata och orkade inte laga mat till sina barn. Kommunen bedriver inget dagis utan förskolepedagogik, och det sker mellan 8.30 och 11.30.

I ärlighetens namn skall jag väl säga att de kraftigaste motargumenten kom inte från sossarna, men de hjälpte oss inte att få till den ändring av rutinerna som så många familjer efterfrågade. Helt rimliga önskemål som jag ser det. Utifrån den aspekten är det nu glädjande att både S, V och MP har tänkt om. Det känns bra, även om det redan i dag hade gett många barnfamiljer en bättre vardag om de hade tänkt lite snabbare.

Jag förstår nog nu varifrån uttrycket politikerförakt kommer.  Jo, det har skapats av alla dessa politiker som alltid sätter partifärgen och den egna makten först. Att ge bra service till medborgarna råkar bara inträffa om det kan ge mer makt och röster. Detta skolexempel på maktmissbruk visar på bl.a. dessa två saker:

I juni var det för att visa på splittring i alliansen och att centern inte fick bli populära. Sossarna gillar varken Centerpartiet eller Alliansen. Moderaterna vill bli största borgeliga parti. FP och KD gör som M och har som första prioritet att visa en fasad av enighet till varje pris. Därför föll rösterna som de gjorde. Bara Anders och jag tänkte på vad som kunde vara bra service för barnfamiljerna.

Jag gick från junimötet väldigt dyster. Trodde inte det var sant. Fast nu vet jag att det finns väldigt många politiker som hjälper till att skapa politikerförakt.

Nu är det valtider och annat ljud i skällan.

Socialdemokraterna går ut brett och berättar om hur de skall ordna för familjerna så det får det bättre i förskolan. Nu vill dom det som de röstade emot för drygt två månader sedan. Varför gör man det? Har man tänkt om? Förhoppningsvis, men jag är rädd för att det bara handlar om att spä på politikerföraktet, genom att annonsera valfläsk till höger och vänster.

Vilken sunt tänkande människa kan tro på dessa utspel, efter vad de visat innan? Jag gör det inte! Låt oss hoppas jag har fel, eller hemska tanke låt oss hoppas att de aldrig behöver bevisa att jag hade rätt.

Jag vet redan att jag hade rätt om barnfamiljernas behov av utökad service, det har sossarna hjälpt mig att visa med sitt senaste utspel. Jag lovar att ta upp frågan igen efter valet. Då hoppas jag vi har ett starkare mandat, och att alla som lovat stöd skäms för att höja politikerföraktet ytterligare.

Jag har skrivit om detta ämne tidigare så det är bara att bläddra nedåt bland mina rubriker så ser ni hur jag tänker i denna fråga.

Jag blev politiker på ”gamla dar”, dvs. för två år sedan. Var då 57 år och kände att jag kunde lägga energi och tid på det som hade intresserat mig i hela livet, men som blev mindre viktigt när våra fyra barn föddes och växte upp. När arbetet var så intressant och slukade all tid. När försörjningen av familjen betydde allt. Tiderna förändras. Barnen har flyttat och jag har tid till annat. Nu har jag verkligen tid för politik! Men hur kan jag då skriva en sån rubrik?

Jo, ”min politik” är inte den vedertagna politiken i kommunen. Min politik har sin bas i den ideologi jag tror på. Basen består också av att på bästa sätt tillvarata medborgarnas behov. Då menar jag verkligen alla våra invånares behov. Gör inte alla politiker det då? -Undrar den tvehågsne. Nej det gör man inte! Anser jag, därav min rubrik. Mitt påstående sveper brett över alla partier och aktiva politiker. Kanske har jag fel i några enskilda fall, men jag är beredd att ta den kritiken, för som helhet gäller det jag nu skall jag förklara för er.

I dag är jag 59 och tänker göra mitt för att påverka utvecklingen i vår kommun. En utveckling som skall vara positiv för hela kommunen, dvs. dess invånare, alltså en ännu bättre service till alla som bor i kommunen. Det är ju trots allt allas våra skattepengar som skall förvaltas på bästa sätt för bästa möjliga service.

Min politik betyder också öppenhet. Vi behöver inte sitta i slutna rum och diskutera/förhandla. Det som inte klarar en öppen dialog är inte värt att ha på agendan.

Min politik betyder ärlighet. Jag tror att vad man än sysslar med så är ärlighet viktigast. Ärlighet skapar tillit och förtroende.

Min politik betyder tillit och förtroende. Genom tillit och förtroende kan vi få igång konstruktiva samtal som leder till förbättrad service och samhällsbyggnad. Agendan är öppen och dialogen rakryggad. Målet är självklart. Dvs. bästa lösningar utifrån de verkliga förutsättningarna.

Så här borde det vara, men så här är det inte. Det är tvärt om så att allt som görs har en dold agenda som syftar till att stärka den egna personens eller partiets maktintressen. Skolpolitiken i kommunen är ett utmärkt exempel på detta. Samtliga partier, utom Centerpartiet och Miljöpartiet, vill helst lägga ner alla småskolor. Nu har man också visat detta i det förslag som är lagt till utbildningsnämnden. M, KD och Fp. Allehanda krystade argument har presenterats för att försvara förslaget. Jag är övertygad om att alla föräldrar ser igenom detta och i stället frågar sig: ” Men var kommer barnen in i bilden?” Just det! I någon tidning läste jag att Bodil sagt att vi noggrant hade studerat forskningen på området om vad som var bra för barnen, vilket då varit vägledande i förslaget. Bra exempel på konstruerat argument. Antingen är Bodil felciterad eller ljuger hon.

Jag var också med i den grupp som skulle jobba fram en långsiktig skolstrategi. Vi i den gruppen har inte studerat några sådana rapporter.

Nej mina vänner. Detta handlar bara om att skapa en centralstyrd skola med alla elever på så få platser som möjligt, för hur skall man kunna få väljarnas förtroende om man måste  genomföra något som man inte är byxad att sätta sjön.

Vi i Centern kom med samma förutsättningar fram till en delvis annan lösning. Vårt förslag  tar sikte på att skapa goda förutsättningar för barnen.

I Centerpartiet Älmhults valmanifest skriver vi bland mycket annat viktigt, något där jag vill tydliggöra en del funderingar runt skola och barnomsorg:

  • ”Älmhults kommun skall vara en kommun där det är gott att leva.”
  • ”Centerpartiet värnar en god utbildning, från grundskola till högre studier.”
  • ”Lärandet skall vara för livet och innehålla både kunskaper kring fakta som bemötande och etik.”

Skall vi klara detta behöver vi ha goda medarbetare i alla våra skolor. Vi behöver också ha tillräckligt många av dem. Det var en katastrof för kommunen när utbildningsnämnden beslutade att finanskrisen skulle mötas med bl.a. neddragning av nio lärartjänster på grundskolan.

Visst måste vi möta den bistra verkligheten och anpassa oss efter det. Vi gjorde också så i utbildningsnämnden. Vi drog ner lärartätheten inom alla skolformer. Vi  i Centerpartiet motsatte oss dock nerdragningen för barnen i åk1-5.

Vi gjorde det därför att de representerar vår framtid. De är i starten på sitt skol- och vuxenliv. Vi motsatte oss beslutet därför att de första åren i skolan betyder oerhört mycket. Det barnen tappar där går sällan att ta igen. Det var så lite pengar och det låg inom felmarginalen.

Neddragningarna i åk 1-5 motsvarade 4 lärartjänster, eller ungefär 1,5 – 2 miljoner kronor. Det är samma belopp som osäkerhetsfaktorn på gymnasiet. Alltså ovetskapen i juni, när beslutet måste tas, om hur många som kommer att söka till Haganäs. Det är också ungefär 0,4 procent av den totala skolbudgeten.

Jag undrar om övriga partier överhuvudtaget tänker när de går emot detta Centerförslag. Tror inte det. Därför kommer vi att ta upp det igen, och vi är övertygade om att våra allianspartner kommer att förstå det de inte förstod sist. Vi var ensamma om att rösta för bibehållen lärartäthet för 1-5 barnen.

Alltså:

Får vi tillräckligt mandat av väljarna är det en prioritet ett-punkt att ta upp till nytt beslut.

Hälsningar Claes Lindahl